Tankar om livet
Kanske ser jag att min barndomsvän Agneta har lyckats bygga upp en rejäl förmögenhet och verkar helt fri från såna ekonomiska bekymmer som drabbar mig varje månad. Kanske ser jag att min före detta arbetskamrat Berit gått vidare och just fått ett fett chefsjobb medan jag jobbar kvar med samma saker som Berit och jag gjorde tillsammans redan 1991. Kanske ser jag att Nils har otroligt nära kontakt med sina känslor och många kvinnor tycker han verkar vara så fin. Kanske ser jag att Olofssons har ett enormt socialt umgänge och verkar ha så himla trevligt jämt med sina vänner. Kanske ser jag att Ulf och Kerstin har ett mysigt hus och att Ulf är så händig att han praktiskt taget renoverat det helt själv. Kanske ser jag att Karin verkar säker, oblyg och trygg i sig själv. Kanske ser jag att Bertil som jag spelade blockflöjt med i småskolan har blivit en berömd rockstjärna. Kanske ser jag dessutom att Brad Pitt har en riktigt vältränad mage, trots att han är i min egen ålder.
OK, det är väl inte så farligt så långt; en massa människor har det eller är bra på olika områden. Men sedan – om jag plockar ut godbitar från vara och en av dessa människor och jämför mig med dem – då kan det bli riktigt jobbigt. Det blir någon slags Greatest Hits i mänskliga kvaliteter och prestationer och jag kan inte annat än känna mig missnöjd vid en jämförelse med detta.
Vem kan matcha en förmögen, framgångsrik, känslig, socialt begåvad, händig, vältränad, vacker, självsäker rockstjärna? Vid en sådan jämförelse kan det kännas som att jag mest sitter ensam i min unkna boning, vilar mig från mitt trista jobb genom att oroa mig för räkningarna som fyller år i min brevkorg, medan jag tittar på taklisterna som fortfarande ligger bakom soffan i vardagsrummet och tröstar mig genom att trycka min lätt ostämda gitarr mot min alltmer framträdande mage och slå an en treackords protestsång från sent sextiotal.
I jämförelsen har jag glömt några saker. Dels att jag kanske egentligen är ganska nöjd med mig själv och mitt liv. Dels att andras tillvaro inte alltid är så rosenröd som den ser ut, att allt har sitt pris och att de flesta medaljer har sin baksida.
Jag ser kanske inte att Agneta lever på Losec sedan börsen började gå ner, att Berit inte haft tid att utveckla en enda nära relation och har fyra skilsmässor bakom sig (en på varje ställe hon jobbat på), att Nils har så nära till sina känslor att han inte kan kontrollera dem och har suttit inne tre månader för misshandel av sin före detta flickvän, att Olofssons är rejält alkoholiserade, att Ulf inte haft tid att umgås med sina barn på två år, att Karin går på antidepressiva medel, att Bertil är fast i kokainmissbruk och att Brad Pitt ägnar fyra timmar per dag på gym bara för att den bara magen ska se snygg ut.
Detta att jämföra sig med dem som ”är bäst”, eller verkar ha det bäst, kallas för benchmarking i näringslivet. Låt det få stanna där.
WEAREDTRT 
leave a comment